Gå och häng dig!
Tydligen så är jag det.
Det var en som svara på en kommentar jag skrev.
Fick svar från fel person, och den personen tycker att jag ska hänga mig/dö p.g.a. att jag är ful.
Varför?
Det är inte första gången i år som folk ber mig att dö.
Är jag verkligen en så hemsk person?
Allt jag gjort är att gett possotiva kommentarer, och vad får jag?
Orden: Hora! Idiot! Dö! Gå och dö! Jävla fjortis!(<-- och det kom från en fjortis!) Gå och häng dig!
finns massor av andra ord som folk har sagt, men skriver det inte här.
Jag försöker vara positiv som ni vill, men vad får jag?
hårda ord och kränkningar!
Jag som redan mådde skit!
Jag satt och darrade och hindrade tårarna och så får jag dessa kommentarer.
Tack så jävla mycket.
Jag försöker gå dagar utan att gråta, utan att bryta ihop, och jag klarar det!
Jag har vänner som stöttar mig nu!
Ge mig inte orsaker till att gå tillbaka till den själlösa personen jag var!
jag ber er!
Allt jag vill är att må bra, är det förmycket begärt?
Ärligt?
Jag mår så jävla dåligt!
Jag är yr, mår illa, har ont i hövve och är dålig.
Men dock så mår jag dåligt pshyciskt(?) också. Yippie!
Var ganska...Känslig, men det blir man om sånt händer.
Folk var sura på mig hela dagen och sånt, så..Ja.
Blev iriiterad på allt så jag kastade iväg min mobil, den flög två meter.
Men så blir det ibland.
Chattade även med mitt ex, stort misstag att chatta med honom.
Allt blev så..Jag vet inte, men skulle bara ignorerat honom iaf.
Och jag är fortfarande ignorerad av vissa personer och andra
har börjat gå emot mig (vet inte varför, som vanligt).
Vet inte längre vad jag ska göra, ärligttalat.
Jag vet att jag sagt detta redan, men nu kommer det igen:
Jag har förlorat hoppet på männskligheten!
Och inte nog med allt detta, folk har börjat bombadera mig med onödiga sms.
Svarar man inte på dom sms:en så blir de sårade, men jag orkar inte!
Vill bara dö.
Orkar inte med allt nu, vill bara pausa allt och sova.
"Jävla idiot, varför skriver du om andra ist för att prata med dom?!?"
"Varför bryr du dig? Vem vet, det kanske handlar om dig!"
När blev alla så... Hopplösa?
Människor förr: Hjälpte varandra.
Människor nu: Gillar att kränka varandra och avskyr andras framgång.
Behöver jag ens skriva något mer än detta?
Best Friends Forever.
We were best friends, but now...
I don't know you anymore.
Jag känner inte igen dig längre och jag vet inte vem du är.
Du var en av de personer som jag inte klarade mig utan, men nu...
Vem är du?
Jag trodde vi svor på att alltid vara bästa vänner, men nu då?
Jag kollade igenom dina bilder och gissa vad?
Jag frågade mig själv: Vem är det här? Känner jag henne?
Bästa vänner är människor som håller ihop i vått och tort.
Vi höll ihop tills du och din populäriteten blev större och större.
Vi gillade samma saker, lyssnade på samma musik och gjorde ALLT tillsammans.
Nu så är vi för olika för att ens säga hej till varandra även fast jag vill.
Kommer du ihåg våran sång?
-då menar jag den vi mimade, sjöng och dansade till-
E.M.M.A. - (vi ska alltid vara) vänner.
Vi bråkade lite om vem som skulle vara vem,
men kom fram till vem som skulle sjunga vad tillslut.
Jag saknar tiden vi hade, men ändå inte.
We were like twin stars. Same dream. Same hope. Same intressts.
But now were like diffrent stars, cause we will never be like we were again.
We're too diffrent for that.
I'll pray for you.
Jag ber för jag vill att du ska se mig.
Jag ber för att jag vill att dom ska skriva till mig igen.
Jag ber för er alla som är runtom mig.
Jag ber för morgondagen och att ni ska hitta lycka.
Jag säger "jag bryr mig inte om du måste föra över all deras smärta och sorg på mig bara för att de ska må bra" så kalla mig inte självisk när jag ber för mig själv.
Jag ber mer för er och att ni ska må bra än för mig själv.
Jag ber för er även fast jag vet att ni mår bra och jag mår dåligt.
Jag har slutat bry mig om mig själv nästan, för jag vet att jag -oavsett vad- kommer att må dåligt.
Så varför säga att jag är egoistisk när jag bryr mig mer om er än mig själv?
Fast jag tänker mer på mig själv när jag mår så dåligt så jag inte vet vad jag ska göra, men varför trycka ner mig ännu mera och såra mig då?
Det fanns två killar, de skrev att de älskade mig och ville vara hos mig...
Men de tröttnade nog på mig för de ignorerar mig nu. Eller struntar i mig.
De fanns där och fick mig att känna mig speciell, men nu så är jag glömd.
One last thing.
Jag är kär, men jag hatar det.
Jag tänker alltid "han gillar inte mig" eller så intalar jag migsjälv att han hatar mig.
Jag vet ärligttalat inte vad jag ska göra.
Det blir så mycket. För mycket.
Jag saknar fortfarande..En person.
Men nej, han hatar mig, det gör han! Bara att inse ^^
Men ja, dagen idag var awesome, dock så var jag deppad då och då, men nu så är jag...
Jävligt deppad.
Kanske för att jag gick runt i skolan och tog kort till mitt power point projekt som ska handla om skolan
(vilken skola som helst, inte just bara min).
Medan jag gick runt så tänkte jag på vad jag skulle skriva och kom på att jag ska avslöja något som lärarna inte vet än, men snart så vet dom.
Jag ska skriva och orata om några av de glömda ämnena som finns men ingen vill ta itu med dom.
Mobbning, utstöttning, våld och olika känslor.
Jag ska även diskutera skolk och sånt också.
Jag vet att ingen kommer gilla det, men det är mitt val, asså inte deras!
Jag vet även att det är folk i klassen som hatar mig, tänker inte nämna några namn!
Men jag vet inte varför, för vad har jag gjort dom?
Inget.
Jag har inte gjort något som skulle fått dom att hata mig...
Men jaja, jag orkar inte bry mig.
Hejdå!
Giving up!
Jag orkar ärligttalat inget mer av allt detta.
Jag mår så jävla dåligt hela tiden, men jag
vågar inte visa det för er alla, och jag vill
inte att ni ska oroa er eller själva må skit
bara för att jag gör det.
Men jag måste få vara ensam, jag MÅSTE
få vara ensam annars så bryter jag ihop.
Jag måste få gråta när jag vill för jag kan
inte fortsätta hålla allt inne som jag gjort
i hela mitt liv.
Det tar på krafterna att hålla allt inne, och
efter alla dessa år så är det så mycket som
jag måste få ut innan jag allvarligttalat dör
innombords igen.
Och jag saknar morfar och Selma så jävla
mycket. Det gör så ont att veta att man aldrig
kan träffa någon igen, aldrig kunna säga
hur mycket jag älskar dom och hur mycket
jag saknar dom och vill att de ska leva så jag
kan se dom le, höra dom prata och kunna
höra deras skratt igen.
Saknaden tar kol på mig och jag vet inte vad
jag ska göra längre eftersom att jag känner
en smärta varje dag oavsett vad! Det är
hemskt!
Give me a new life and give me hope...
Not you.
"He hate me, he hate me, he hate me!".
I want to say it but I don't have the guts.
"He doesn't love me, no matter what!".
She looked my way but turned away.
"He's looking at me! He totaly hates me!".
It's too late, noone can light my world and life now...
Okej, det är svårt att sluta skriva här, tro mig, jag försöker.
och dikten... vet faktiskt inte vad jag ska säga om den.
Men ja, jag känner lite ångest och vill bara duscha och sova.
Fast jag kommer nog träna lite innan jag sover, bara för att.
Och jag måste be om ursäkt eftersom att jag inte kommenterar
alla här längre, och tro mig, jag får ångest och skuldkännslor av
att inte kommentera era bilder! Jag vill, men orkar inte längre.
Snälla förlåt mig, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt så himla mycket!
Men jag saknar någre personer som aldrig är inne längre och
några som glömt mig och några som inte kommenterar mina
bilder och tecter längre, det är sorligt när man förlorar vänner
som man inte ens har mött än...
Kommer ändå inte att träffa dom någon gång så det spelar ingen
stor roll, eller hur? är jag för negativ nu, ja det är jag, förlåt.
Och jag hade en som älskade mig väldigt mycket, eller ja, "älskade".
Blir ignorerad av honom och han har säkert glömmt mig nu, kanske
bra att han glömmt mig, samma med han andra som tydligen också
"älskade" mig. Men ja, tack för svenskan! De älskaDE mig, inte älskaR.
Men spelar ingen större roll längre heller.
Tänk om man på något sätt kunde vakna upp i drömmarnas värld
och bo där förevegígt, eller ja, hur länge man vill! Då skulle man
vara lycklig hela tiden, ifall man fick bestämma vad som skulle
hända. Men jag drömmer mardrömmar nästan hela tiden och de
är så verkliga, jag vaknar av att jag gråter nästan varje natt, för varje
natt så dör någon i min dröm eller så är jag i stor smärta, sorg, ensamhet,
ångest m.m. ni förstår hoppas jag.
Tänka sig att gå flera dagar utan att veta vad man lever för,
gå flera veckor och tro att man är kär bara för att få reda på
att man tillslut slutat ha känslor för den personen men han
säger "jag älskar dig och vill ha dig här" och fortsätter även
fast du vet att han inte menar det, nästan ingen har menat
det och det vet du, men du vek dig för två och krossades av
dom båda men speciellt av en annan person som du träffat i
verkligheten.
Nej, inte bara en, du har blivit krossad av alla runtom dig
någon gång och du har äntligen börjat läka men något händer,
något som får dig att gråta oftare framför andra, men de ser
det inte för du döljer det så att de inte ska se det.
Kärlek gör så jävla ont, jag hatar det men älskar det.
Varför ska det vara så svårt för?
Varför kan det inte vara lätt?
Och varför ska det plåga mig att tänka på den person som
gjort mig glad och fått mig att le och känna mig speciell?
Kanske för att den personen sårade mig djupt och att jag
saknar den personen mer än vad någon någonsin skulle kunna
tro, det är hemskt detta, och jag vill inte och får inte gå tillbaka
till den personen.
Tänk om någon skulle kunna rädda mig från mig själv.
True Friends, part 1
Everyday after school her parents yelled at her for something she haven't done.
They told her that they hated her and that she was the biggest misstake in their lifes.
She cried every night.
One day in school she decide that she were going to tell her best friend about this, and so she did.
"Ehm...Melissa?" she said, scared of telling her best friend.
"Is something wrong Alice? you seemes worried" Melissa said.
Alice looked down on the ground, wondering if this was right.
"I have something to tell you, but you have to promisse to never tell anyone, ok?" she said after some minutes.
"You can count on me, I have never told anyone about your secrets" Melissa said with a warming smile.
Alice looked down at the ground thinking.
"But this is different, this is about why I haven't invited you home" Alice said.
Melissa knew there was something bad about this, so she huged Alice and said:
"You can trust me, no matter what! I will allways be by your side"
"Thanks. Okey, the reason is that I'm not allowed, cause my parents sees me as the biggest misstakes in their lifes, and they want to see me dead. They hit me and yells at me every day after school" Alice said with eyes filled with tears.
"Alice..." Melissa said.
Melissa was shocked 'bout this and didn't know what to do, so she huged her and tried to figure something out.
After a while she said to Alice that she could come and stay at her house as long as she wanted.
One weeks after the talk.
"Melissa, you're a true friend!" Alice said with a big smile.
"Thanks, but I know you would do the same thing for me, or?" Melissa said.
"Ofcourse I would, you're my best, only and truely friend in this world! I would die for you" Alice said.
"And I would do the same for you" Melissa said as they both started to laugh.
They both sat infront of the mirror trying to fix their hair when suddely they heard a car pulling of infront of the house and after some seconds someone were screaming and trying to kick down the frontdoor.
"OPEN THE FUCKING DOOR!"
"Oh crap! It's my parents!" Alice said with a tone that scared Melissa.
"What the----! Who the hell is it?" Melissas father yelled.
"GIVE OUR DAUGHTER BACK!" the screamed.
Alice got panic and didn't know what to do so she looked into Melissas eyes and said "don't let them take me, they will just kill me".
Alices parents knocked down the door and ran upstairs to Melissas room and took Alices arm and ran out to the car.
"NO, NO!!!! LET ME GO!! PLEASE, HELP ME!! MELISSA!!" Alice scream for her life.
Melissa ran outside, but it was too late, they were allready on their way back home.
"Alice... I'm sorry!" she said quiet to herself.
Two weeks after that happen.
Melissas diary: Alice haven't been in school for two weeks now and noone knows why.
I'm worried about her! Cause not even her neightbor have seen her!
I hope she's ok.
Till Jasna<3
mobbad sedan dagis, vänner som dissat mig, extremt mobbad i 4:an-6:an, 7:an var lugn men grät ofta ändå, 8:an så ignorerade mina vänner mig och gick emot mig ofta så jag sprang bort ifrån dom, 9:an kom den stora deppisionen(?) och bara en brydde sig (alex) och gjorde något åt det ist för att skriva "finns " blev ej bättre, fick en pojkvän som ignorerade mig när jag var deppad, gjorde slut, han skrek på mig. i slutet av 9:an så blev jag accepterad för första gången känns det som, nu så har alla "vänner" som är kvar blivit riktiga vänner men är fortfarande deprimerad!
Ämne: Lögner
1. "Hon lämnade mig för att jag inte ändrade på mig!!!"
2. "Alla i min familj och mina vänner hatar dig nu!!!"
3. "Kunde inte du ha valt en bättre dag att göra slut på?!?"
4. "Varför berättade du inget?!?"
Svar:
1. Vi båda gjorde slut, och jag försökte inte ändra ett skit!
För att påpeka några stavfel är att hjälpa.
2. Jasså? Varför? för att VI BÅDA var med om att det var bäst så här eftersom att du sårade mig?
3. Jag? När var allt mitt fel? Jag vet att du träffa din kusin som du inte träffat på länge,
men jag fick reda på att en som var den UNDERBARAST människan i hela universum dött av att cancer spridit sig i hennes kropp, en hund som jag haft många minnen med hade blivit avliven efter att blivit akut sjuk och att jag redan mådde dåligt!
4. Jag berättade inte att jag mådde dåligt eftersom att DU fick mig att må dåligt!
Du ignorerade mina känslor och du ignorerade alla mina rop på hjälp!
Att Gå runt att berätta lögner är inte bra, för tillslut kommer det slå tillbaka på dig.
Att berätta lögner om en annan person är lågt, för när den andra personen får redan på det så blir den ju sårad,
så varför gör du det?
Vill du verkligen såra mig ännu mera?
Edit: detta gäller ALLA som sprider lögner om andra.
Sluta nu innan du verkligen sårar någon, så som denna person gjort mot mig...
The cold comes and the dark makes us blind as we tries to see through the lonly day that've turned to night...
Ämne: Dystopi
"Världens undergång kommer om flera miljoner år!"
"Vi kan alla dö imorgon!"
Alla människor säger och tycker olika, så man kan inte lite på vad någon säger när det kommer till jordens undergång.
Forskare idag säger alltid olika, de säger "då dör vi" och massor av annat.
Det är bara skit det dem säger!
Men man bör inte totalt ignorera det de säger, för just nu finns det något som heter växthusefekten som troligtvist kommer bli slutet av världen om vi inte bättrar oss.
Även fast det inte kommer hända när vi är i livet så måste vi bättra världen för de som kommer leva då!
If we fight togheter we'll survive.
strunta i alla andra som säger "äh, det spelar ingen roll!"
Det spelar stor roll!
One by one we'll fall down to the ground,
screaming and turning in pain...
I'm just a shadow in this big and cruel world...
Ämne: Inre styrka
But though it hurts we love it<3
Vi blir kära, gör misstag och såras eller sårar...
Men oavsett vad så måste vi se framåt och våga säga ifrån.
Vi har alla en inre styrka, men den styrkan är svår att komma åt så länge vi inte vet att den finns.
Men en dag så hittar vi alla den, vi hittar den när vi behöver den!
Jag har den kraften, men dock så försvinner den ganska fort,
men det betyder dock inte att jag inte kan hjälpa andra att hitta den!
The secret power in our hearts, souls and minds are hard to find,
but we will someday find it, everyone will...
Att alltid kolla tillbaka på sorgsna händelser är inte bra,
men alla gör det ibland, det är naturlig.
Men vi ska inte låta det styra våra liv, för då kommer vi ingenstans i livet!
Vi ska klara detta, vi tillsammans!
oavsett vem du är och vart du är, du kan skriva till min msn som jag skapat för att hjälpa
andra och prata med folk från andra länder:
[email protected]
Ni kan skriva vad som helst till mig, jag vill hjälpa er alla att hitta eran egna inre styrka och lycka.
weak on the outside, strong on the inside<3
Ämne: Vänner.
"Bästa vänner för alltid?" "Såklart!"
de flesta som läser detta har antagligen frågat eller sagt
någon av dessa fraserovanför...
Men hur länge varar det?
Kanske några år eller från födseln till döden.
Tänk om alla fick uppleva sådan vänskap och lycka.
Jag har upplevt den lyckan, men det var inte fläckfritt!
Min första vän, den vän som sårade mig väldigt mycket när hon skrek de orden som
jag aldrig trott någon skulle skrika till mig...
Att uppleva den sorgen var enorm, men nu då?
Mina nuvarade vänner är underbara, men jag umgås knappt med dem...
Friends comes and goes, that's life...
Jag har vänner till allt (nästan) men finns det någon vän som stannar för evigt?
Det vet jag inte än, för mycket kan hända.
Men alla säger att vänner är de personer som gör oss lyckliga,
men ingen gör oss lycklig hela tiden...
De har så fel, vänner är de som ställer uppför en, bråkar med en
och stöttar en oavsett vad!
Men dock är det väldigt få som är sådana, men jag är väldigt glad att jag har de vänner jag har!
Love your friends for who they are, not for how they look<3
Ämne: Värd att leva?
Det är en fråga många frågar sig själva, men vissa får höra att de inte är det...
Du är inte värd att leva! Du bör dö!
Känner du igen det?
Dessa ord är något många hört, fast kanske inte i den ordningen och de orden, men liknande.
Nu ska du lyssna på mig, för detta är viktigt:
Du är viktig för någon, det kanske inte känns så, men du är värd mer än guld.
Där ute någonstans finns det någon som skulle kunna dö bara för att du ska må bra.
Alla är älskade och förtjänar att leva.
Men dessa människor som säger att andra inte bör få leva, de är en av de hemskaste människor jag vet!
Jag har själv frågat någon "varför finns du?!!", men när jag säger så så har någon gjort illa mig eller någon som jag älskar.
Jag säger det aldrig utan att ha en orsak.
Men jag har även frågat mig själv samma sak.
Men jag lever för att det finns folk som älskar mig och jag ska skydda dem från faror och sorg.
Om jag inte funnits så skulle allt vara upp och ner.
T.ex.
- Mina föräldrar skulle bara ha två barn.
- Mina vänner skulle ha en vän mindre.
Har du hört låten "du är värdefull" ?
Om du inte har det så bör du lyssna på den, eller gå till kyrkan och sjunga den där
(tycker den är bäst om man sjunger den i kyrkan, för då får man kännslan av att man är älskad)
Kolla på texten....
Där ser du, du är värdefull, vem du än är, du är värdefull.
Du förtjänar att leva om du hjälper andra osv.
If the world was perfect, would we be happy then?
I don't know, but nothing's perfect!
Ämne: Sorg
Svar: Ja det har jag!
Jag har länge haft så att jag kunnat känna en enorm sorg, fast det har inte varit min.
Jag har funderat och funderat och kommit fram till flera svar.
- jag kanske känner av en andes sorg
- jag känner sorg från mina andra liv
- jag är deppigare än jag själv vet
Livet är ett mysterium! Samma med våran värld, vi tror vi vet allt, men vi vet inte ens 1% av allt.
För INGEN har sett allt, hört allt eller har information om allt.
För vem vet, vi kanske är små som sandkorn egentligen.
But now to the subject!
Att ha en sorg inom sig är vanligt, men det är inte bra att hålla det inne som jag gör.
Har man vänner som vill hjälpa en så ska man tacka ja till hjälpen.
Fast jag har svårt med att tacka ja till sånt, jag gillar inte att prata ut men det går bra att skriva av mig eller måla.
The sorrow ends in a time, but when?
Ämne: Bråk
men att låta det gå ut över barnen är sjukt oansvarigt!
De klagar om att den ena ska ta mer ansvar och vägrar hämta en (om man i fallet är hos den andra) och klagar på den andra, men det dom inte vet är att själen i ungen/ungdomen skadas.
Det smärtar att se att sånt händer...
Men vad ska det utsatta barnet göra?
Mitt tips: försöka få föräldrarna att inse vad de håller på och gör med barnet och om det behövs så (skrik om det behövs) prata med dom och säg hur ni mår av det dom håller på med, ingen vill ju se/höra hur ens föräldrar hatar varandra.
man känner sig oälskad, hatad och oönskad, som om man vore ett misstag.
Ingen vill känna den känslan, för det gör ont i hjärtat.
Så försök göra något åt det, snälla.
Is it true? Is this the end of my life?
I sure hate you too</3
Ämne: Band
Idag ska jag skriva om att starta band.
Att starta ett band innebär hårt arbete, inte bara fysiskt utan psykiskt också.
Man måste kunna sammarbeta med andra (de övriga medlemarna).
Men innan man startar ett band så vill man ju gärna samla ett litet gäng som kan spela:
bas, gitarr, trummor, sjunga och m.m.
Sedan ska man ju enas om ett bandnamn och vilka som ska göra vad (om flera t.ex. vill sjunga
eller så kompromisar man så någon sjunger några låtar och en annan några andra låtar eller så sjunger alla
som vill sjunga tillsammans så blir alla glada :)
Men det kostar att starta band eftersom man behöver instrument, en sal/rum man kan spela i och massa andra saker.
Men det löser sig på något sätt :)
Men det var allt för idag nog.
My voice is growing like a flower inside me<3
Ämne: Blogg
Fråga: är detta en vanlig blogg om dig och saker du gör?
Svar: Nej, varje vecka ska jag skriva om vissa ämnen, t.ex. kärlek, livet m.m.
Jag svarar även på frågor.
Jag kommer även ladda upp bilder och skriva dikter.
Det var nog allt just nu, var inte rädda för att fråga saker.
My sky isn't blue, it's full with colors, my colors<3
