Giving up!
Jag orkar ärligttalat inget mer av allt detta.
Jag mår så jävla dåligt hela tiden, men jag
vågar inte visa det för er alla, och jag vill
inte att ni ska oroa er eller själva må skit
bara för att jag gör det.
Men jag måste få vara ensam, jag MÅSTE
få vara ensam annars så bryter jag ihop.
Jag måste få gråta när jag vill för jag kan
inte fortsätta hålla allt inne som jag gjort
i hela mitt liv.
Det tar på krafterna att hålla allt inne, och
efter alla dessa år så är det så mycket som
jag måste få ut innan jag allvarligttalat dör
innombords igen.
Och jag saknar morfar och Selma så jävla
mycket. Det gör så ont att veta att man aldrig
kan träffa någon igen, aldrig kunna säga
hur mycket jag älskar dom och hur mycket
jag saknar dom och vill att de ska leva så jag
kan se dom le, höra dom prata och kunna
höra deras skratt igen.
Saknaden tar kol på mig och jag vet inte vad
jag ska göra längre eftersom att jag känner
en smärta varje dag oavsett vad! Det är
hemskt!
Give me a new life and give me hope...
