Slowly dying inside...

Dear lycoris, where are you?
I'm loning for your smell, dear flower.

Ni säger så underbara ord till mig nu, ord som ingen sagt till mig förut.
Ni får mig att le när jag gråter, helt otroligt, jag tror jag är lycklig för första gången i mitt liv!
Även fast alla minnen är kvar och saker händer runtom mig så är jag glad, för jag har äkta vänner.
True friends are hard to find, so please stay~<3
Men alla dessa nya ord ni säger, de får mig att tänka..
INGEN har sagt så till mig, inte ens den peron jag verkligen älskade, men ni säger dom.
Jag älskar er och bara er, ingen annan.
Men det finns mycket plats i mitt hjärta, fast ändå inte.
Kan ni säga till när mitt ömma hjärta får vila ifrån all denna förvirring och all denna smärta och stress, säg när mitt hjärta kan få ro och vila<3

I'm on the line to life and death.
The line of breaking down.
But this time it won't matter, cause my friends are all around me and they've
given me faith and belief that one day, I'll be happy,
just like them and everyone around me~

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0