Tears of blood..

Some of you may say "tears of an angel" but I say "tears of blood" cause I'm not an angel, I'm a fucking retared alien who doesn't know what to do!

"Du vet fan inte vad smärta är!!"

Varför skriver folk så till mig? Jag av alla BÖR veta vad smärta är, iaf mental smärta, fast ändå fysisk smärta efter alla smällar och sjukdomsgrejs!

Om jag fan inte vet vad smärta är så varför är jag så deppad och varför gråter jag då, kan någon svara på den frågan? Nej, det kan ni inte för ni kan inte direkt känna vad jag känner innan ni själva känt det!

Jag har blivit krossad, ignorerad, utstött, mobbad, slagen, folk har skrikit åt mig, dom har bett mig att dö bara för att jag lever, dom har kallat mig hora, idiot, efterbliven, Mr Soptunna, sopa, cp, emo, äcklig och andra saker som jag inte behöver skriva.

Jag har förlitat mig mer på djur för att jag inte vågade prata med de vänner jag hade för om jag så försökte så visste väldigt många det dagen efter, och folk mobbade mig för det, bara för att jag ser djur som vänner och som familj. Dom mobbade mig bara för att jag såg min kanin (dog på min födelsedag i 7:an) som min bästa vän eftersom att hon LYSSNADE och hon kunde ju inte berätta för någon vad jag sa till henne. Dom sa sina jävla kanin skämt... "har du dödat henne än eller får jag göra det?", "Jag följer med hem till dig och äter henne som BBQ, hahaha!"

Screw you!

Och nu, eller i början av gymnasiet, så kände jag hur de försvunna bitarna av mitt hjärta sättes på plats igen och ibland kändes det t.o.m. som om alla var på plats, men nu så är dom borta igen, fast det är skillnad nu, för några av bitarna är begravda nu.

Jag har frågat mig själv ifall jag får vara ledsen över Irenés bortgång, ibland säger mitt hjärta nej och ibland ja. Men nu i helgas, på NyanCon, så sa det ja.

Så snälla, prata inte om död eller självmord i min närhet, men ifall ni glömmer detta så gör det inget, jag tänker inte bli sur på er eller något, jag kommer bara gå ifrån er medan ni pratar om det.

 

I'm not a star, cause if I am, why do I feel this sorrow in my heart?

Isn't I'm a human?
Doesn't I deserve to be happy?
Why are you laughing at me?

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0