Finally..?
Har inget direkt vettigt att skriva men vi får se vad som händer.
Okej, nu är det så underbart att jag:
inte haft panikångest på ett tag nu, känns väldigt befrieande.
Dock så är jag väldigt förvirrad just nu, kanske inte märks, men så är det.
Igår kände jag dock av att jag höll på att få ångest, fast jag fick det aldrig,
blev bara väldigt... Finns inga ord för det.
Ska nog ner till Atlantis och köpa hårfärg!
Blå, rosa eller grön, vi får se!
Men just nu så får alla små muppar som är "hår-experter" spy på mig,
har en liten utväxt men skit samma!
Blir mer effekt och vem har sagt att allt måste vara perfekt?
Och då blir det lite mörkare och så och blablabla, orkar inte just u, sorry.
Hoppas de har Turkosblå annars blir det Rosa och om de inte har rosa går jag till affärn och köper röd eller mörklila~
En fin gammal och redigerad bild (Y)
Nu får jag väll även säga:
Ja, mina ögon är redigerade där, men de skiftar faktiskt
mellan grön och brun, ibland gråaktig~
The best day ever!
Orsaken: JAG VAR PÅ PRIDE I KARLSTAD<3
Egentligen hade jag inga planer på att åka dit, förän Bluhat skrev och frågade ifall jag ville följa med..
Hon frågade mig vid halv2 på natten XD<3
Well, I didn't have any plans, so why not?
Så jag frågade mamma (skrev en lapp) för hon skulle ju jobba dag, så hon går upp innan mig,
men iaf, gick upp vid 06:00 för att kolla vad hon svarat xD
Dock så visste hon inte att jag skulle på Pride, bara till Karlstad och träffa lite folk x3
Så jag sov 4timmar och orkade fortfarande hoppa runt xD
Sprang runt i Karlstad 3timmar innan paraden började xD
Det var awesome, fick låtsas vara en fotograf åt Charlie och Fox som tog Yaoi bilder när de cosplaya Sasuke och Kakashi (casual) (A)
Sprang runt med kameran som en liten fangirl xD
Sprang runt dom och tog kort ur alla vinklar och md en bjällra som lät lite när jag sprang XD
Fnissade även välldigt mycke (A)
MT + 4timmars sömn + Powerking = What the hell do you think? XD
Men det var awesome :3
Och vi (jag, Charlie, Fox, Bluehat och Ryuk) var ensama i den lilla parken väldigt länge xD
Men när det var en halvtimme kvar typ så droppade det in massor mä folk..
OCH POLISER O______O
Blev väldigt rädd när jag såg alla polisbilar och poliser med skottsäkra västar O_________O
Men det hände inget farligt, vi gick ju bara mitt i vägen typ XD
Men ja, jag och Bluhat höll händer nästan hela paraden 8D<3
Och vi startade längst bak och slutade längst fram vid högtalarna XD
Det var jätte roligt, men VARMT O_O XD
Efteråt så stack jag och Bluehat och käka (på) McDonalds, och hela vägen dit, HELA VÄGEN, så sjöng Bluehat
'praaaaaaaaaaaaah~'
Och jag filmade nästan hela tiden XD
en 13minuters film XD<3
Jag undrar vad folk trodde om oss XD
Två galna människor, den ena sjunger 'praaaah' medan den andra skrattar och filmar xD
Galet kul asså!
När vi var framme så var vi alldeles random och satt och flummade med kameran, maten och våra panda-masker som var på våra Heppy-meal:er xD
Hell yeah, we're eating happy meals!
Men ja, det var galet och Bluehat blev lite fangirl när hon såg en kille med väldigt awesome hår owo XD
Hon sätte morätter i halsen och skrattade medan hon hostade XD
På vägen till stranden/muséet där alla var så mötte vi några peddo-gubbar som blev helt "RAAAAAAWWWWWRR!! vi måste nog akta oss!" när de såg oss o.o (vi hade panda-maskerna) XD
Vid stranden så gick jag och Bluehat runt på knäna i vattnet och skrev lite i sanden xD
Sedan så gick vi ut (fullt påklädda) för att säga åt dom andra att komma längre in, för de var långt ute och det är strömmt där ó.ò
men de kom inte längre ner och jag blev neddragen i vattnet så hela jag var plaslblöt förutom håret xD
Och Bluehat ramlade tydligen när hon gick inåt XD
Ehehe, jag tog av mig min t-shirt ute i vattnet o////o
Men jag orkade inte bry mig, den var plaskblöt och jag hade ju en topp under xD
När jag satt på bryggan igen så drog jag på mig min huvtröja medan t-shirten torka :3
Det var awesome, pratade med Kaito, sedan så var Bluehat och Charlie med och pratade :3
Jätte mysigt :3
Dock så pratade vi om våra ärr som vi själva skappat.. Men det var awesome ändå :3
Fick prata ut lite, kändes skönt, dock så börjar jag darra när jag gör det o.o'
Men uh, det var awesome<3
Kom lite närmare folk som man träffat på konventen i Karlstad<3
Dock så missade jag nästan tåget, men jaja XD<3
har inte laddat upp alla än, men om ni vill se på videorna som jag filmade så är det bara att gå in på youtube och leta upp mig xD
heter itsumotohru :3<3
"All the happy days got their limits"
Well, mine just started yesterday~
(bild ifrån igår fast lite redigerad~)
En vanlig kväll.
Har målat en Hatsune Miku (Last night, Good night) och en random blodig tjej
och har nyss börjat måla Ruki ifrån The Gazette.
Vill ni veta lite sanning om mig?
Jag har ett rakblad i mitt nattduksbord, fast jag bytte nyss ut det mot ett nytt,
det hade börjat rostat.
Det är vackert, asså, dom där små bloddropparna som ser ut som pärlor.
Men jag kämpar för att sluta.
Men dock så har det blivit ett beroende att använda rakbladet som en flykt ifrån smärtan.
Men oroa er inte.
Det är inte djupa sår som bildas.
Det är småstimm, inte gäddar~
Res er upp och se sanningen i ögonen.
Take my hand and hold it forever,
Thank you<3
Screaming.
"jag vill inte mer" och "varför" och upprepat orden ganska många gånger bland folk?
Inte?
Tro mig när jag säger detta:
Det är hemskt.. Fruktansvärt och ganska skämmigt, men vad ska man göra?
Om jag får vara ärlig så vet jag knappt själv vad som hände..
Allt bara slutade fungera.
För.. Jag fick ett litet depp-moment innan allt blev.. Svart?
Började sakna Miu-san, sedan så..
Förlåt, men jag vet inte, stod upp och kramade Bluehat, backade undan, föll ner på knäna,
böjde mig framåt och grät sedan så började jag skrika.
Jag hörde de andra, men inte vad de sa, bara att Rox bad dom att kolla bort.
Sedan, när jag lugnat ner mig lite så tänkte jag "vad hände?"..
De andra blev nog lite skrämda, för vem skulle inte bli det?
Jag skulle själv bli vettskrämd om någon som jag lände gjorde så.
Och med tanke på hur jag ver efteråt..
Jag kunde ju knappt gå ensam, men som tur var så var alla undebara emot mig<3
Var det inte Bluehat och Rox som höll mina händer så var det någon av dom och nön annan<3
Och när vi skulle gå in mot stan (vi var vid ett museum) så var det Bluehat och Rox som gick med mig.
Och de var redo att gå en omväg bara för mig<3
Men jag klarade mig utan omvägen, jag drog på mig luvan och fortsätte med dom vid mina sidor<3
De andra gick ganska långt före, vilket nog var ganska bra~
Och, ja, vad gör folk när de ser en person som håller hand med två andra och går jääääääävligt sakta med en luva och kollar ner i backen och har svårt att andas?
Jo, folk glor, väldigt mycket.
Tog steg för steg och andetag för andetag.
De påminde mig om att andas lungt.
Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet<333
Men tack så hemskt mycke för att ni fanns där<3333
Pain.
We walk each day without talking about it.
It can take years until we open up.
It took me this long to scream out this pain.
Every day is the same.
I wake up, go on living like nothing've happen.
I take one step forward and a thousand bakward.
Waking up have lost the meaning.
Waking up to feel more pain, who want that?
I won't complain when I'm dying.
Dying is a part of our lifes, nothing more.
We say hi and goodbye.
We walk and we run.
We fall in love and break down.
We're humans.
If this was a song, would you listen then?
Would you listen on my word?
Or wouldn't you care?
Just like my normal life.
If this was my goodbye, would you care?
If this was my last words, would you care?
If this was the last time I breathed, would you care?
Ofcourse you wouldn't.
Poetry are pain and sorrow putted on a piece of paper.
It can also be words without meaning.
A picture can also be poetry.
you're the one to decide.
Scars.
Min tandställning åker ut det 25augusti detta år!
Hur firas det? Jo, med en STOR dos smärta.
Tänk er tanken att ligga ner i en stol i en TIMME medan folk står och drar ut, VERLKIGEN DRAR UT, saker som de LIMMAT fat med SUPERLIMM eller något, det sitter iaf stenhårt.
En timme.
En timme av konstant smärta, för de ger inte bedövning.
Gjorde de iaf inte när de skulle omplacera "3" (13 ÄR FAN INTE 3, lär er räkna).
Men skit samma, ska bli skönt att slippa den.
Vet ni vad jag kom på nyss?
Att jag vill inte ha alla mina ärr som jag har på min arm.
Men fan heller, blir ju bara fler och fler.
Jävla idiot!
Men ja, nu ser ni vad som händer när man stöter bort folk och mobbar, ignorerar, sparkar, slår, trycker ner, förolämpar, lämnar, sårar och så otroligt mycke mer.
Kolla på den, kolla på armen!!! Så... Ful.. Så...äcklig!!!
Urgh.
All these tears, just for you.
All these scars, just for you.
Leave me alone, please?
Kusadasi, day 2
Sitter i Turkiet just nu xD
Yus.. Etoo, det är V-A-R-M-T!!
Har bränt mig lite... liiiiiiiiiiiiite (A)
Men jag har iaf shoppat lite kläder och skor :3
Ett par ljusrosa Converse<3
En gul Converse T-shirt, en svart Converse tröja med blixtlås och ska köpa en Converse väska senare xD
Har även köpt en vit skejt t-shirt som det står "HUMÖR" på xD
Och vi får inte glömma Ed Hardy tunikan! x3
Tror det var allt xD
Har även köpt 6stycke nagellack...burker?
iaf: svart, rosa, lila, röd, grön och sedan en shock rosa som är en present :3
Har även köpt en annan grej tilö present till en viss person, men jag tänker inte avslöja vad än XD
Har tagit massor mä foton, t.ex. bilden här nedan!
Har fått flera nya beundrare o.o''
Orkar inte skriva så mycke mer xD
Men ska försöka att inte drunkna i de stora vågorna, bli överkörd, bli kidnappad eller något sånt XD
Måste seriöst köpa en klocka när jag ändå är här, för orkar inte gå runt och inte veta vad klockan är o.o
liksom, vaknar "...klockan...? *letar efter mobilen* just det...den är i bilen...i Oslo...*suck*
Hahahaha xD
It doesn't really matter, why do I bother?
Why doesn't I just let go and live my life like normal people does?
Maybe cause I'm not like others..
Magic.
Tro det eller inte, jag orkar inte bry mig.
Men här är en förklaring till Master:
Jag kan för det mesta känna ifall någon ljuger eller hur dom mår, ibland vet jag nästan vad dom tänker.
Jag kan för det mesta känna ifall en ande är närvarande, jag känner det i ryggraden och det kan göra ont för det känns för det mesta som om någon sticker in en kniv i ryggen på mig och drar den längs ryggraden och jag kan få väldigt svårt att andas, fast det beror ganska mycket på energin..
Jag kan se andar/skepnader, men inte med ögat, jag ser dom i tankarna, så jag kan blunda och veta exakt vart dom är.
Jag kan stå i ett rum med en annan peson och blunda och ändå veta vart den andra personen är.
Jag kan gå ute och blunda och ändå inte gå in i något, för jag känner av vart allt är typ.
Jag KAN prata med andar, men jag vet inte hur jag gör det och vill inte pröva, inte ensam iaf.
Jag kan gå förbi ett hus och veta ifall det finns andar i det huset.
Jag hör röster.
Jag kan känna hur någon t.ex. tar tag i min arm fast det inte är någon där, men jag fortsätter som vanligt ändå, för det hindrar mig inte.
ibland känns det som om jag får en kram av någon som man inte ser med ögat.
Jag kan känna ifall en människa är snäll eller elak osv.
Jag VET när någon låtsas.
Folk får tro mig eller inte, jag orkar inte bry mig.
Det är verkligt för mig, det är ju min vardag.
(notera: jag har säkert glömt något)
Finns två andra i min släkt som också är clairvoyanter, fast dom båda är döda..
Lite synd, skulle vilja lära mig hur man hanterar allt det här..
Poesi
Växer inuti mitt hjärta.
Oron ifall jag inte överlever växer.
Oron för dom som inte svarar ökar.
Inga svar, ingenting.
Allt är så tyst, för tyst.
Jag skriker efter svar,
jag får bara frågor.
Kan man verkligen leva så här?
Leva med ångest varje dag?
Leva med en stor oro?
Leva med dessa tankar?
Leva utan att veta varför?
Men det är ju sant,
jag lever för mina vänner,
min familj och min släkt.
Men märker dom detta?
Detta faktum att dom ger mig en
orsak att fortsätta leva i denna
smärta som folk runtom mig gett mig?
Vet dom att jag älskar dom?
Frågor ger svar.
Svar ger frågor.
Tro ger hopp.
Vänner ger mening.
Familj ger kärlek.
Sorg ger tårar.
Depression ger ångest.
Vad ger jag?
Jag ger tankar.
Jag ger ord.
Jag ger allt,
allt för att du ska le<3
Förlåt för att jag inte kan de fina orden.
Förlåt för att jag inte kan ge ord som tröstar.
Även fast jag försöker så kan jag tydligen inte.
'Det gör inget' säger du.
'Det gör det visst' säger jag.
Du blir sur.
Jag säger förlåt.
Du blir argare.
Nästan allt ger frågor som följs av svar.
Ibland så följs frågor av andra frågor.
Svar kan följas av frågor.
Svar kan även följas av andra svar.
Livet är så.
Ibland är det ett stort frågetecken.
Ibland är det ett stort utropstecken.
Ibland en punkt.
Ibland ett komma.
Så är det bara.
Cosplay<3
Min Rika Furude cosplay skickades idag,
vilket betyer att jag kommer få den om 7-14daga!! 8D<3
Kommer bli jävligt awesome när jag får den! :D
Även fast saker som är ganska plågsamt har hänt så verkar allt lite ljusare nu<3
Men jag tänkte att ni kanske ville lyssna på lite awesome musik :3
BTW, har varit på simhallen och styrketränat och simmat, och sedan har jag varit på en liten cykeltur till kyrkogården och snyggat till morfars grav :3
Ingen vila här nej!
BTW -again- pappa köpte godis till mig förut (tills ikväll) och han berättade även att om han får bra lön denna månaden så kommer han ge tillbaka pengarna som jag betalat till honom :D
Edit: då får jag 375kr i slutet av månaden som isf kommer gå till blekning, hårfärg och tyg, resten går till peruken jag sla köpa till min Rika-Chan cosplay~<3
Bai Bai~
SCANDAL - Shoujo S
http://www.youtube.com/watch?v=X9BIJIVaMOc&feature=channel_video_title
Planer!
När mamma låter mig klippa mig/bestäåller tid så ska jag klippa det kort igen, edit:
Jag har gett upp att spara till långt hår xD
Men ska iaf klippa lug (spetsig) och kort i nacken (spetsigt) sedan ska jag bleka det och färga det i
färgen på bilden, 69kr på shock.se :)<3
Men ska ju även köpa blekningsmedel som kostar 149kr på shock.se :3
Och snart folk, snat få jag min cosplay!
Dom har börjat göra den nu (skrev dom) och den är klar om typ 8dagar sedan så ska dom skicka den :D
Happy-desu~ >www<
Och jag och Karro (my twin<3) ska sy Super Mario cosplay, fast inte riktigt, typ cross-cosplay (för er som inte vet va det är så är det när man cosplayar det andra könet eller något liknande, asså vi sk cosplaya Mario och Luigi som tjejer XD) <---bäst på att förklara, yesssss.... X'D
kolla längre ner för bilder (skriver så ni verkligen gör det!)
Och ska även spara till Yuki Nagato cosplay (förhoppningsvist iaf) xD
Kommer säkert ändra mig eller något XD
Här är färgen, blekningen orkar jag inte lägga ut bild på xD
Här är Rika Furude cosplayen som jag beställt :D<3
Här är Yuki Nagato cosplayen som jag hoppas på att få beställa xD P.S. det går att ta av den bruna tröjan och man får med ett rött "SOS" band som Haruhi har xD
Framtida jag och framtida Karro xD fast jag kommer ha en snyggare grön n hon på bilden xD
Det var allt tror jag xD
Allt för denna gång iaf ;D
ehm.. Bai Bai~<3
Pray for Japan!
.......
Alla vet vad som hänt i Japan, eller hur?
Jordbävning, Tsunami, härdsmälta m.m.
Det är förjävligt, folk dör, förlorar allt de äger och sin familj.
Jag kan väll nu säga att jag kände en som bodde i Japan, som var med i Tsunamin..
Hon överlevde inte..
Det känns förjävligt, för dagen som jag fick reda på
det var som sagt min otursdag, min namnsdag..
Jag blev slagen (av en kompis) och annat hände,
och senare på kvällen så kommer mamma hem
till mig sittandes i soffan gåtandes av förtvivlan och
sorg efter att fått reda på detta..
Men det är bättre att veta än att gå runt orolig, eller hur?
Det var förra veckan, på måndagen som jag fick reda på det..
Idag var det en vecka sedan jag grät på MangaKlubben,
imöra en vecka sedan jag grät i skolan.
Jag är glad att det inte är någon skola idag,
skulle inte palla det, speciellt inte efter allt som hände igår.
I slutet av skoldagen så hände det något så jag blev aggresiv.
typ, klick, så var jag aggresiv..
Det var längesedan jag varit sådär,
trodde jag blivit av med det förgott, men nehej..
Men vad ska man fövänta sig av mig nu?
En jag chattat med och blivit vän med dog i en tsunami
och en annan tog självmord i början av året,
och emellan dessa händelser så har det hänt massor
av skit, jag tror ni alla överser det faktum att
jag blev pissed-off igår.
Som folk säger, jag har en orsak till att gråta och skrika.
Jag har en orsak att må dåligt och en orsak att bli arg.
Fast jag önskar att jag inte hade det, för allt jag vill är:
att bli lycklig och kunna göra alla andra lyckliga..
Men jag kan inte..
Gomenasai..
Why did this happen to you?
(eh, it's not her grave, I've photoshoped a picture that I took a while ago)
Luft.
Svarar nästan alltid "inget", de få gånger jag svarar "mycket" så räknar jag knappt med någon, bara några.
Ska det vara så?
Honestly, svara!
Jag är inte "normal", jag vet det, har alltid vetat och jag kommer aldrig kunna bli "normal" även fast jag kanske skulle vilja bli dä.
Men jag är inte dum i huvve.
Skrik på mig, skrik hur jävla dum jag är och att jag inte förtjänar att leva, men du bör veta att jag redan hört allt det där!
Vänd din rygg mot mig när jag verkligen behöver dig, nej vänta, det gör du ju redan!
Försök att få mig att landa på botten av mig själv, men du bör veta att jag redan är där!
Bryt ner mig, slit ut mitt hjärta, allt jag skulle göra är att säga "tack" och sedan vänta in döden!
1. ja, folk har skrikit på mig och skrivit till mig att jag är en idiot och inte förtjänar att leva, att folk hatar mig och att allt skulle varit bättre om jag inte fötts.
2. Behöver jag säga något mer än att folk just NU vänder sina ryggar till mig?? Jag orkar inte bry mig om dom längre, ska nog radera dom ifrån allt jag har dom i. fb. bdb. ec. mobilen. Bai Bai!
3. Om ni reagerar på det så har ni fan inte läst allt som hänt mig! va fan? nej, läs det inte, bry er inte, vänd er och gå, jag orkar inte bry mig!
4. Jag säger 'tack' som i 'tack för att du befriar mig och tack för att jag fick lite lycka ett litet tag', haha, skriv vad ni vill.
börjar bli förkyld igen, men måste gå till skolan annars kommer mamma tvinga mig att byta skola (från Sundsta till Solberga)
Och jag vill inte det så jag måste gå till skolan.
har en känsla av att de flesta kommer reagera på detta.
Jag fattar inte varför jag skriver detta här, jag vet inte ens varför jag inte tar bort alla mina konton som jag har på internet, slänger bort mobilen och sticker iväg någonstans där jag får börja om på nytt.
ska nog spara till Rena cosplay (klänning) sedan fråga ifall någon vill vara min fotograf och ta cosplay bilder, men det kommer inte bli av (kan jag redan säga i förväg) folk har ju sagt "vi måste fota någon dag....då kan vi göra det!" och sedan så har det inte blivit något.
En av orsakerna varför jag inte litar fullt på andra när de säger något till mig.
Tack så mycket för allt.
Ichiban no Takatamono
Karuta - Ichiban no Takatamono
"my most precious treasure"
English and Swedish lyrics
If my cuffs are wet
Then I should wait for them to dry
Water bounced off with a sound
(om mina ärmar är blöta så väntar jag tills dom torkar, vattnet hoppade av med ett ljud)
You taught me that, so I’m not scared anymore
You’ve got to let go of my hand that you gripped
(Du lärde mig det, så jag inte skulle vara rädd längre, du måste släppa min hand som du tog i din)
Even if I’m alone, I’ll go on, even if it’s tough
I’ll definitely take along the dream I had with everyone
I’m glad to be with everyone, I’m glad to have been with everyone
But on the morning when I wake up, no one is there
(även fast jag är ensam så ska jag fortsätta, även fast det är svårt, jag ska deffenetivt fortsätta med min dröm jag hade för alla, jag är glad att vara med alla, jag är glad att jag varit med alla, men på morgonen när jag vaknar upp så är ingen där)
Even if I look back, no one’s shadow is there anymore
Only the puddles shined
Living my life- It’s confronting my life
If I understand it, then after that, I only need the courage to step forward
(Även fast jag kollar bakåt så finns det ingen skugga där längre, bara pölarnas reflekterade ljus, lever mitt liv- det konfronterar mitt liv, om jag förstod det, och sedan efter det, så behöver jag bara mod att ta ett steg framåt)
I’ll go everywhere, that’s what I learned here
I’ll show you I’ll fulfill the dream known as happiness
Even if I’m separated from everyone, no matter how far apart we are
This me will live in a brand-new morning
(Jag kommer gå överallt, det är vad jag har lärt mig här, Jag kommer visa dig hur jag fyller min dröm som kallas lycka, även fast jag är skilld ifrån alla andra, det spelar ingen roll hur långt ifrån varandra vi är, detta jag kommer leva i en ny morgon)
Even if I’m alone, I’ll go on, even if I want to die
I can hear your voice, saying, “You mustn’t die”
Even if it’s tough, even if I’m trapped in the dark
Deep in my heart, a light has been lit
(Även fast jag är ensam så kommer jag fortsätta, även fast jag vill dö, jag kan höra din röst säga "du måste inte dö", även fast det är svårt, även fast jag är fast i mörkret, djupt i ditt hjärta ett ljus har tänds)
Cycling and flowing, the times change
I can’t recall what happened anymore
But if I try closing my eyes, there’s everyone’s laughter
Somehow that’s my most precious treasure now
(Cyklande och flygande, tiden ändras, jag kan inte återkalla det som hänt längre, men om jag försöker att stänga mina ögon så kan jag höra allas skratt, på något sätt så är det min käraste skatt nu)
Tears of blood..
Some of you may say "tears of an angel" but I say "tears of blood" cause I'm not an angel, I'm a fucking retared alien who doesn't know what to do!
"Du vet fan inte vad smärta är!!"
Varför skriver folk så till mig? Jag av alla BÖR veta vad smärta är, iaf mental smärta, fast ändå fysisk smärta efter alla smällar och sjukdomsgrejs!
Om jag fan inte vet vad smärta är så varför är jag så deppad och varför gråter jag då, kan någon svara på den frågan? Nej, det kan ni inte för ni kan inte direkt känna vad jag känner innan ni själva känt det!
Jag har blivit krossad, ignorerad, utstött, mobbad, slagen, folk har skrikit åt mig, dom har bett mig att dö bara för att jag lever, dom har kallat mig hora, idiot, efterbliven, Mr Soptunna, sopa, cp, emo, äcklig och andra saker som jag inte behöver skriva.
Jag har förlitat mig mer på djur för att jag inte vågade prata med de vänner jag hade för om jag så försökte så visste väldigt många det dagen efter, och folk mobbade mig för det, bara för att jag ser djur som vänner och som familj. Dom mobbade mig bara för att jag såg min kanin (dog på min födelsedag i 7:an) som min bästa vän eftersom att hon LYSSNADE och hon kunde ju inte berätta för någon vad jag sa till henne. Dom sa sina jävla kanin skämt... "har du dödat henne än eller får jag göra det?", "Jag följer med hem till dig och äter henne som BBQ, hahaha!"
Screw you!
Och nu, eller i början av gymnasiet, så kände jag hur de försvunna bitarna av mitt hjärta sättes på plats igen och ibland kändes det t.o.m. som om alla var på plats, men nu så är dom borta igen, fast det är skillnad nu, för några av bitarna är begravda nu.
Jag har frågat mig själv ifall jag får vara ledsen över Irenés bortgång, ibland säger mitt hjärta nej och ibland ja. Men nu i helgas, på NyanCon, så sa det ja.
Så snälla, prata inte om död eller självmord i min närhet, men ifall ni glömmer detta så gör det inget, jag tänker inte bli sur på er eller något, jag kommer bara gå ifrån er medan ni pratar om det.
I'm not a star, cause if I am, why do I feel this sorrow in my heart?
Doesn't I deserve to be happy?
Why are you laughing at me?